Svensk kärnkraft är (och har alltid varit) omdiskuterat. Å ena sidan är kärnkraft frukten av den moderna fysikens nya möjligheter, samtidigt som kärnkraft innebär säkerhetsrisker. Vissa menar att kärnkraft är lösningen på nuvarande klimathot (i och med att kärnkraft är koldioxidneutralt), andra beskriver kärnkraft som ett naturhot i sig självt. Ur ett naturvetenskapligt perspektiv är kärnkraft spännande teknik, oavsett om det är bra eller dåligt för miljön. På Oskarshamnsresan får Samskolans naturvetare besöka meckat av svensk kärnkraftsindustri – O3, CLAB, Kapsellaboratoriet och Äspölabbet.
På Oskarshamnsresan får eleverna besöka olika anläggningar, vilka är del av hela kärnkraftscykeln – från kraftverk till slutförvar. Resan arrangeras av Svensk kärnbränslehantering (SKB), och det är ett urval av Samskolans naturvetare som får åka.
Eleverna besöker Oskarshamnsverken (reaktor 3, världens största kokvattenrektor). Säkerhetsrutinerna kring detta besöket är en upplevelse i sig. En resa till USA känns plötsligt mer alldagligt. Inpassering till O3:an är som en flygplatskontroll. Eleverna får sedan skyddsdräkt och dosimeter. Vid utpassering kontrolleras alla efter spår av kontaminering, övervakade av skyddsvakter.
I CLAB (i bassänger 40 meter under marknivå) förvaras allt använt kärnbränsle Sverige producerat sedan kärnkraften togs i bruk på 70-talet. Det är en lite skrämmande känsla att befinna sig 10 meter ifrån så mycket energi. Tur att kylsystemen fungerar! Samma säkerhet och skyddsrutiner gäller här.
Svensk kärnkraftindustri har sedan starten avsatt medel och planerat för ett slutförvar av använt kärnbränsle. Den metod man valt att satsa på innebär att man innesluter bränslet i kopparkapslar och placerar dem djupt ner i berggrunden. Eleverna får besöka kapsellaboratoriet i Oskarshamn och även åka ner till forskningslabbet, 500 meter ner i urberget (Äspölabbet).
Referenser